Är Aikido Självförsvar eller Attack?
All krigskonst som lade den andliga ändelsen "DO" till sitt namn föddes ur striden. DO, som tillägg, betyder bara att krigskonsten vi utövar ska användas för att döda vårt ego eller det onda inom oss, för att bli bättre och mer belevade människor dvs. OBS. att i Sverige kallar man BUDO för kampsport men i de flesta andra länder kallas för Martial Arts. Västerlänningarna insåg ganska tidigt att BUDO var en modernare form av idrott som var annorlunda än både boxning och brottning som var de gängse man-mot-man idrotten. Men vad de aldrig insåg var att BUDO var något man utövade för att möta andra på slagfältet där bara de överlevande återvände hem. Ingen tränar ett träningspass som om det var den sista striden man ska utkämpa. Men det är så varje BUDO-pass ska tränas, som om det var den sista striden vi ska utkämpa. Annars bör det kallas "idrott". Aikido är inget undantag.
|
Kortfattat kan vi säga att:
|
Nu gäller det att hålla tungan rätt i mun så att inga missförstånd uppstår.
Vi måste skilja mellan Osenseis Aikido före- och efter andra världskriget. Fram till andra världskriget var Aikido attack från början till slut av en teknik. Efter andra världskriget kom den andliga dimman in i dojon och alla skulle älska varandra men teknikerna blev också därefter. Honbudojos Aikido är det s.k. monkey Aikido, eftersom det är mest tuffa män som ägnar sig åt den. Den här Aikido är mest användbar när någon attackerar eller tar tag i dig. Resultatet blir en hård och aggressiv Aikido när gamla judokar eller brottare utövar den, och helt utan verkan när mindre hårdhudade personer tränar den. Problem blir det i vilket fall. Nishios Aikido eliminerar problemet innan det ens hinner bli något problem. Kort, va? Som att trampa sönder ett frö innan det blir ett träd. Nu ska jag försöka förklara detta fenomen. Först tar vi några berömda citat. "I Aikido kan man inte tävla för alla väntar på att den andre ska attackera", "I Aikido utnyttjar man den andres kraft", "I Aikido tar man hand om den som attackerar", "I Aikido råder harmoni, därför ska vi vara snälla mot varandra", "Aikido är kärlekens budo", ... och så i all oändlighet.
Före andra världskriget var Aikido något som västerlänningar inte var välkomna till, men efter andra världskriget, när amerikanerna fick nys på det, blev nyfikna och ville träna, då gav Osensei med sig, och plötsligt blev Aikido något som skulle ena hela mänskligheten. Vad hade hänt om amerikanerna inte hade brytt sig om Aikido? Tja, vi hade tränat någonting annat eftersom vi inte hade fått veta att Aikido existerade.
Det är nästan som att beskriva vad en elektron är. Är elektronen en partikel eller en våg? En del säger en partikel, andra säger en våg och en tredje grupp säger att den är både en partikel och en våg. Gäller samma sak för Aikido?
Honbudojos Aikido
De som tränar Honbudojos Aikido tränar kataträning, dvs. alla rörelser är bestämda i förväg. När det gäller randori blir det inga tekniker, utan det blir taisabaki för hela slanten. Den som ska försvara sig (för det handlar om självförsvar) gör bara tenkan och irimitenkan och försöker kasta de som attackerar (attackerar?) De försöker ju bara gripa Toris axel eller försöka sig med en låtsas shomenuchi) allt eftersom de kommer i hans väg. Det blir inga tekniker att tala om.
Här måste vi tänka på att ha kontroll under hela tekniken eftersom vid mista misstag återfår aite sin balans.
Nishio Aikido
I Nishios Aikido står man inte och väntar på att någon ska attackera. De, till synes, attacker som aite gör är mera en normal reaktion från någon som försöker skydda sig från en attack. Att Tori sedan passar på och gör en teknik är det bara upp till honom/henne. Det är därför som Nishio Sensei alltid sa att den första atemin är det avgörande för att tekniken ska fungera. Bara ett steg mot aite (Irimi-Issoku) och problemet är borta. Sedan kan man bolla med aite i alla de tre dimensionerna, precis som man behagar. Man slipper tänka på atemi under hela denna liggande åtta, eftersom aite aldrig återfår sin balans. Gör tekniken snabbt, långsamt eller i lagom fart, det spelar ingen roll, tekniken fungerar i alla väder.
Hur kan vi eliminera våra interna problem om vi tränar självförsvar?
|
Självförsvar kan fungera när någon vill skrämma oss men inte döda oss. Som exempel när någon hotar oss med en kniv, en pistol eller en påk, i det ögonblicket är det vi som avgör hur det hela kommer att sluta bara vi är starkare, vigare och snabbare än angriparen. I Aikido är det aite som hjälper oss genom att spela rollen som vårt ego eller något av de andra interna problem som vi är proppfulla av. Därför är det vi som ska omvandla vår attack till en teknik (atemi no kokyu) så att problemet blir neutraliserat. |
Hur kan man kunna skona någons liv om man inte har kapacitet att släcka det?
Vi tränar Budo och Budo handlar om att döda. Idag används Budo mer för att lära sig att bli en bättre människa, men för att kunna döda våra dåliga sidor krävs samma sorts träning som när man tränar för att gå ut i krig. Vi kan inte prata ihjäl våra problem hur mycket vi än vill.
Attack i Aikido är inte attack för att döda eller skada någon
Attacken i Aikido är en manöver för att kontrollera och leda förövarens aggressivitet utanför dess mål med hopp att förövaren kommer på bättre tankar. Vi kan inte sitta passivt och invänta en attack, vi skapar en psykisk stämning som får förövaren att tro att det är han/hon som attackerar för att på så sätt kunna leda bort och annullera dess Ki. Det är den fantastiska halva sekunden som det tar för hjärnan att uppfatta vad resten av kroppen har initierat som vi utnyttjar. När hjärnan har uppfattat situationen backar den tiden en halv sekund och tror att det är hjärnan som har beslutat attacken. Men vi ser att det inte så är fallet och vi ser också att förövarens attack är okontrollerad.
Varför litar inte Aikidoutövarna på teknikernas effektivitet?
Det är synd att de stora mästarna är i stort sett borta. Kvar är det bara en samling vilsna människor som inte tror på vad de stora mästarna år in och år ut har förklarat för dem. I Aikido tar vi hand om de som vill oss illa för att de inte vet vad de gör. De tror att de är starkare än vi, därför ger de sig på oss. Men vi som har lyssnat på de gamla mästarna och försökt träna i den andan vet bättre. Nu ser jag med sorg att de flesta av Nishio-Senseis främsta elever inte förstod honom heller. De flesta av dem har utvecklat en Nishio-Aikido som bygger på att vara försiktig under hela teknikens gång. Partnern kan ju återfå sin balans och då kan man råka illa ut. Har de verkligen lyssnat på Nishio-Sensei? Redan vid starten, vid triangeln, det som Nishio-Sensei kallar Irimi-Issoku, ska bryta 50% av partners balans. Om det inte blir så kommer tekniken att bli en kamp där ödet eller den starkare och snabbare kommer att vinna. Men om Irimi-Issoku bryter 50% av partners balans behöver vi aldrig vara oroliga för att partnern ska kunna återfå sin balans innan tekniken är klar. Jag ser också att eleverna till Nishio-Senseis elever, de som bara har hört talas om HONOM men aldrig tränat för honom, i alla fall någon större tid, anammar den nya och försiktiga Nishio-Aikido. Varför skriver jag Nishio-Aikido? Detta är ju inte hans Aikido på långa vägar.
Jag vet att de försöker göra sitt bästa, men ändå måste jag undra över fenomenet, eftersom de har haft tillgång till Nishio-Sensei på ett närmare plan än vi, som inte bor i Japan, någonsin haft.
Fortsättning följer snart