Aikidotekniker

Det svåra med Aikidoteknikerna är dess enkelhet. Människan har ett inbyggt filter som hindrar henne från att se i real tid. Hon skall anta, tro och gissa sig till det som finns framför henne. Ljussignalerna som detekteras av ögonen bearbetas och jämförs med tidigare erfarenheter. Om hjärnan hittar en lagrad signal som liknar den detekterade då först görs en tolkning av signalen. Därför ser så många ut som ett frågetecken när de skall ge sig att göra tekniken som deras sensei nyss har visat fyra, sex eller åtta gånger.

Innan vi fortsätter med utförandet av teknikerna bör vi förstå att vi har
ingen attackposition i Aikido samt att alla tekniker startar från haran.

 

 För att lyckas utföra en teknik korrekt och effektivt behöver vi tre viktiga ingredienser.
Observera att tekniken inte fungerar om bara någon av de tre saknas.

 De tre ingredienserna äro:

 

Atemi no Kokyu: Den energi vi borde använda för att kunna döda med ett enda slag omvandlas till Kokyu.
Kokyu: Föreställ dig att du står vid ett järnvägsspår och ett tåg passerar i 500 km/t. Vad händer med din kropp? Samma sak bör hända med aites kropp när du fångar i den med din Kokyu.
Marui: Det är att pivotera, dvs. att snurra med hela din kropp kring en tänkt axel. Marui är det som gör att atemin övergår till kokyu. Utan marui blir det ingen Aikido utan bara vanlig kampsport. Ett annat uttryck för atemi-no-kokyu är nagare som betyder flöde, men flödet mellan två eller fler punkter, så som Saito sensei alltid poängterade.
 

De tre ingredienserna bildar en triangel. En del gamla mästare vill att KI ska ingå i triangeln så att det bildas en rak rektangulär kon (pyramid). Jag vill påstå att KI är det medium som triangeln kan finnas och utvecklas i. På dataspråk kunde vi säga att KI är operativsystemet och atemi no kokyu, kokyu och marui är de program som arbetar i operativsystemet KI.

De tre punkterna ovan ingår i de tre geometriska figurerna, triangeln, cirkeln och fyrkanten.
Triangeln vid initieringen av tekniken är mycket viktigt för att kunna ta hand om attacken på ett harmoniskt sätt och leda attackenergin dit vi vill. Det är den som bryter aites balans. Triangeln används här som en kil.
 
Cirkeln är egentligen en ellips och är det som tar över efter triangeln, eller rättare sagt, det är triangeln som övergår till en ellips.
Ellipsen leder partnern, som är utan balans, och när rörelsen närmar sig ett monotont tillstånd ändrar ellipsen riktning så att partnern aldrig återfår sin balans. Det är precis som en planets bana runt solen. Ellipsen bör utföras i minst tre dimensioner och resultatet blir en elliptisk- spiralformad liggande åtta.
Denna ellips upprepar vi tills vi låter den få formen av en kub.
Tekniken avslutas som en kub, fast och bestämt. Den cirkulera rörelsen avslutas med en bestämd projicering av ki.

 

 Hur gör man Ikkyo, Nikyo, Sankyo,... osv?

Här ska jag försöka förklara teknikerna så att vi förstår att det inte handlar om någon kraft från den yttre rymden utan om den kraft vi alla levande varelser, från den minsta blomman till det största däggdjuret, besitter. Denna kraft brukar kallas KI, men det går att förklara med enkla ord.
KI upplever vi när vår kropp upplever "flow". Dvs. när kroppen vet vad den gör.

 

Ikkyo, Nikyo, Sankyo, Yonkyo och Gokyo är tekniker utan egentligen namn.
De japanska orden står bara för: den första läran, den andra läran osv. Det riktiga uttrycket på japanska är Dai Ikkyo, Dai Nikyo osv. Dai står för "den" i det svenska uttrycket. Allt detta är för att vi inte tränar tekniker för att skydda oss från en specifik attack. Utan det handlar om att vi tränar en serie rörelser (läs kata) för att förstå vår kropp.
 
I andra kampsporter tränas också liknande rörelser som vid första anblicken verkar vara detsamma som de vi tränar i Aikido, men detta är bara en synvilla. I de kampsporterna får de här teknikerna andra namn än de vi är vana vid. T.ex. så heter Ikkyo "Ude osae" och som berättar vad vi skall göra med partners arm, nämligen att trycka ner och låsa dennes arm mot mattan. Men detta har inget med svärdskonsten att göra. Det behövs ingen liggande åtta i minst tre dimensioner för att åstadkomma detta "Ude osae".
 

Alla tekniker härstammar från ikkyo som var den svärdstekniken samurajen använde sig av för att efter att ha dödat en fiende med ett diagonalt hugg (kesagiri) hugga av dennes huvud så att den döda kroppen föll till marken separerad från huvudet. Innan vi hugger av huvudet på fienden kan vi välja, t.ex. att sprätta upp dennes buk i ett uppåtgående diagonalt vänster eller höger hugg. Variationerna på detta hugg är många och det bästa sättet att lära sig dem är att komma på träningen.

 


Förra seklet, någon gång på åttiotalet, försökte jag mig på att träna de Aikidoteknikerna i Taichi form. Till min förvåning upptäckte jag att alla mina rörelser såg likadana ut oavsett teknik. Den teknik som råkade bli berodde på vilken del av partnern jag råkade applicera tekniken på.
Därför brukade de gamla Aikidomästarna säga att om vi tränade Ikkyo tills vi behärskade den då kunde vi behärska alla de andra teknikerna också.
 

 

Det finns tre mycket viktiga punkter att komma ihåg när vi skall utföra
Ikkyo, Nikyo och Sankyo.
 


De flesta tekniker vi gör, och som påverkar lederna, är riktade till någon punkt i aites kropp. Många aikidoutövare känner inte till detta och det är därför de riktar tekniken till armar och ben på aite för att de tror att det är där tekniken skall göras. Men de kommer att ha väldigt svårt att påverkar aites kropp.
 

Ikkyo skall riktas mot aites hals eller nacke för denna teknik är avsedd att få aites huvudet att falla i ett diagonalt hugg.
 
Nikyo bör riktas mot aites hara för att denna teknik är avsedd att försvaga och trycka ner aites ki så att aites kropp pressas ner mot jordens centrum.
 
Och Sankyo bör riktas mot aites nedersta revben i ett uppåtgående rörelse för att denna teknik är avsedd för att lyfta upp aites ki från sitt centrum så att aite tappar sin balans.
 
På svenska kan man säga att Ikkyo gör aite huvudlös, att Nikyo gör aite fastklämd mot jordens yta och att Sankyo gör att aite känner sig som en marionett utan kontakt med jordytan.
 
Om någon av de tre teknikerna inte skulle fungera, stanna då upp och kolla vart tekniken är riktad mot. Om tekniken är riktad någon annanstans korrigera riktningen och se om tekniken fungerar bättre.
 

Och hur utför man teknikerna? Jo, det finns ingen bok, video eller DVD som kan lära dig att utföra en teknik. Den mediala vägen fungerar bara som en lathund för de som redan har praktiserat teknikerna i över 10 år.
 

De som vill lära sig Aikido med hjälp av böcker, video eller DVD ska inte gå till en Aikidoklubb och tar en tränares dyrbara tid. De här personerna antingen har inte tid eller vill inte förlora sin tid i en dojo. De är smarta nog att på egen hand lära sig hemligheterna bakom Aikido bara de får tillgång till rätt litteratur.

 

 

Tekniker med bokken, jo och tanto

 

Första regeln: Bokken, jo och tanton skall betraktas som en förlängning av våra armar och inte som något vi inte vill att någon skall ta ifrån oss. Därför måste greppunkten bli som en naturlig led till kroppen, precis som axeln, armbågen och handleden är. Skulle vi greppa vapnet hårt får vi då ett dött föremål i vår hand utan någon möjlighet att följa en smidig väg till aites undergång.

 


Andra regeln:
Mellan två kiri finns en tsuki. Mellan två tsuki finns en kiri.

 

Tredje regeln: Tanton skall betraktas som ett mindre svärd, det är vad ordet tanto står för. Och därför skall huggas och stickas som vi gör med bocken, fast nu med bara en hand, och inte som en vanlig kniv som vi viftar med som om vi vore attackerade av en bisvärm.

 

Och så kryddorna som ger mer smak för att teknikerna blir;
 effektivare, elegantare och mer harmoniösa.
 

 Atemi


Atemi ska utföras som en elektrons rörelse, med spinn och riktning.

 Armbågen


Armbågen är den som gör tekniken. Det är armbågens riktning och spinn som får partnern ur balans med den minsta energiåtgång som möjligt. Det är armbågen som gör det möjligt att skära partnern som om det vore en apelsin. Det är armbågen som kommer att leda dig till friare teknikrörelser utan onödig energiåtgång.

 

Kuriosa


Det är otroligt vad mycket nytt man upptäcker när man går igenom Aikidoteknikerna.
För nästan två decennier sedan försökte jag visa för barnaikidogruppen relationen mellan Aikido och Taichi.och det  jag upptäckte då var att alla teknikerna såg likadana ut. Jag utförde en och samma rörelse oavsett teknik. Det var då jag insåg att teknikerna hette olika beroende på vilken del av aite vi råkade applicera tekniken på.

Sedan en tid tillbaka försöker jag studera teknikerna med en fysikers ögon, och vad är det jag upptäcker? Jo, att alla tekniker är som kraftpilar som bara har ett mål, att få aite ur balans genom att lyfta eller sänka dennes ki. Det är fantastiskt att se hur lätt aite nästan lyfts från mattan eller trycks ner in i mattan när vi flyttar dennes ki från sin plats, bort från aites kontroll.
Detta kan vi bara åstadkomma genom att få kraftpilarna att bete sig som elektroner. Spinn och riktning är lösningen på grubblandet.

 

 

Hoppas att denna vägledning är till någon hjälp för dig och din Aikido.
 

Carlos

カルロス

Dojo-cho