先生 Vår Sensei

INTRODUKTION FRÅN CARLOS ENGUIS.

 

Jag heter Carlos Enguis. Under 60-talet, innan jag kom till Sverige, tränade jag gymnastik och boxning. 1967 kom jag till Sverige och 1968 tränade jag Karate i Stockholm. 1969 började jag träna Aikido i Uppsala för Ichimura-sensei. Efter ett års träning lämnade jag Aikidoträningen och började med styrketräning.
1980 ville jag introducera min 9 åringen son för Aikido. När jag då mötte Ichimura sensei blev han väldigt glad av att få se mig igen och han övertalade mig att börja igen med Aikido. Sen det mötet med Ichimura sensei 1980 blev Aikido en del av mitt liv.
1995 gick jag min egen väg och startade Daiwa Aikidosällskap i Uppsala. 2014 flyttade jag till Härnösand och klubben fick byta namn till Härnö Aikidosällskap.

Ichimura-sensei var en duktig Aikidoka, men han hade problem med att förmedla essensen av Aikido. Om jag frågade honom om hjälp, så svarade han alltid – träna, träna och träna-. Om jag blev trött och yr efter att ha blivit kastad under en längre tid, så svarade han -alla andra mår sämre än du! Det är bara att fortsätta att träna-, sa han.

Jag tror att han själv fick lära sig Aikido på samma sätt som han försökte lära oss. Genom hård träning och utan förklaringar får man fram en elit som efter ytterligare 30 årsträning kommer att kollapsa för att de inte fick lära sig essensen i Budo. Han var en dålig pedagog, helt enkelt för att han inte blev tränare för sina kunskaper i ämnet. De unga pojkarna, som Hombu Dojon skickade till Europa och Amerika, var inga tränare, de hade hunnit träna några få år när de skickades ut till världen. Ichimura hade tränat i 9 år, samma år som han fick 4 Dan, när han skickades till Skandinavien. Man kan kalla de unga pojkarna för Aikido-broiler. Alla de var unga och häftiga i sina rörelser, men de kunde inte förklara vad de gjorde, det skulle vi lära oss genom att gå den hårda vägen. Genom att träna kommer kroppen en dag att förstå Aikidorörelserna. Men de var många som försvann under den hårda vägen. De kom till en punkt i träningskurvan där de inte kunde lära sig mer på egen hand och beslutade sig för att göra något annat.

Beviset på att den hårda vägen är inget att rekommendera är att de unga och häftiga japanerna, som kom ut i världen på tidiga 60 talet, förlorade sina krafter när de passerade 50 års åldern.

40 år efter att de kom till Europa hade alla tappat sina superkrafter. För att deras tekniker skulle se ut att fungera var Uke tvungen att kasta sig innan tekniken påbörjades. Dagens Aikido är bara en koreografi som hör hemma i teatervärlden.

合気道 AIKIDO Vi börjar med att reda ut några begrepp. Aikido är bar ett namn taget ur luften. Aiki är ett gammalt begrep inom den gamla Kobudo, men det namnet användes aldrig för att namnge någon stil eller av Budo, utan det var ett uttryck för att de tränade den rätta vägen. 1942 fick Ueshibas träningsform namnet Aikido, och så förblev det. Aikido är inte kampsport och Aikido tränas inte för Aikidons skull. Aikido är bara en metod, en nyckel som hjälper oss att känna FLOW i det vardagliga livet och som kan integreras i din egen Budoart. Om man engagerar sig åt något bara för sakens skull, då skulle inte resultatet av arbetet ge oss samma möjlighet att uppleva flow som om man engagerar sig för att resultatet ger oss en viss tillfredsställelse. Vi växer med resultatet. Vi blir mer komplexa. När vi har Aikidon som en del av oss kommer hjärnan att välja rätt partitur för att bearbeta den information som för tillfället skall tas hand om. Inlärningsförmågan ökar då rätt del av hjärnan bearbetar data och resten av hjärnan kan ägna sig åt något helt annat, som till exempel att koppla av. Om de delar av hjärnan som inte har förmågan att bearbeta en viss data kopplas in, kommer hjärnan att uppleva det som kaos. Syre i mängder förbrukas i hjärnan och medvetandet har fullt upp med att fokusera sig på hur komma ur detta kaos. Allmän irritation och fara för utbränning uppstår då lätt. Det gäller att inte använda resurser som inte gör någon nytta. På det sättet kan vi vara medvetna om våra handlingar. Detta kan verka vetenskaplig trams, men det är precis så som djuren lever. De är alltid avspända men på sin vakt. Ni kan alltid studera en kattunge när den skall jaga ett bomullsnystan. Hela kattungen är avspänd i väntan på att nystan skall börja röra på sig. Vi måste skilja mellan att vara avspänd och att vara avslappnad. En avslappnad person är ett lätt byte medan en avspänd sådan har stora chanser att komma hem helskinnad. Man kan tro att det är jobbigt att hela tiden gå och tänka på att vara på sin vakt. Men när man har övat sig ett tag blir detta en del av oss. Det blir som att andas, man tänker inte längre på det. Efter flera års träning med “Att vara på sin vakt” kommer det att skötas av det autonoma nervsystemet. “Att vara på sin vakt” kan också kallas för Mindfulness, att vara medveten om världen, för världen är medveten om dig. Aikido skapades inte med magik, O’Sensei och andra japanska mästare utvecklade Aikido efter år av intensiv träning och forskning i andra former av självförsvar. Aiki Jujitsu och Daito Ryu Jujitsu var två kampsporter O’Sensei, studerade för att utveckla Aikido. Idag kallas organisationen, som grundades av Ueshiba, Zaidan Hojin Aikikai, eller Aikido Foundation, som är baserad i Hombu Dojo i Tokyo. Namn som Aikikai Aikido, Hombu Aikido och Ueshiba Aikido hänvisar till samma organisation.

Här under kan vi se det bästa som Aikido kan ge oss. Glada och trygga barn som är på väg in i den farliga men härliga puberteten.

Och nu ska jag berätta lite om Nishio Aikido

Nishio Sensei mötte jag första gången 1984, under ett läger i Uppsala. Och redan efter första passet stod det klart att det var hans Aikido jag letade efter.

Det blev personkemi vid första ögonkastet, jag älskade hans sätt att instruera, och med vilket leende han utförde teknikerna, han var suverän. Han, i sin tur, tyckte om mig som om vi alltid hade varit vänner, och likaså kände jag för honom.

Här sitter Nishio-Sensei och jag efter en avslutad dag under ett Aikidoläger i Uppsala sommaren 1994

Mina meriter inom Aikido

•  1969 var mitt första möte med aikido och med Ichimura sensei. Efter ett års träning skadade jag mina handleder och var tvungen att sluta med Aikido. Det var då jag började med styrketräning.

• Det skulle dröja fram till 1980 för att jag skulle återkomma till aikidon. Jag ville att min son, Mattias, skulle träna aikido i stället för wushu. Men Ichimura sensei pratade mig till rätta och ville att jag skulle börja igen. Och på den vägen är det.

• När jag började igen 1980, tränade jag alla pass det gick att träna. Jag tränade tre nybörjarkurser, de två sista parallellt med avancerade träning. I fem år körde jag med den träningsintensiteten innan jag började trappa ner på träningen. För aikido är en del av livet och inte själva livet, så ibland måste vi prioritera andra mindre lustiga saker i livet.

• 1984 började jag ett årligt jo- och bokken läger i klubben Judo Palma, på Palma de Mallorca, Spanien, som från och med 1988 var lägren inriktade på Nishio senseis jo- och bokken tekniker.

• 1986 fick jag Shodan (初段) av Ichimura sensei.

• 1987 tog jag över barnträningen. Här hände det något som fullständigt förändrade mig. Jag startade med sex barn, men jag blev så engagerad i barnens träning att jag lade allt min tid på dem. I stället för att träna en gång i veckan ökade jag tiden till två ggr i veckan. När det var stor helg passade jag på att ha träningsläger på Alnäs med de barn som inte hade möjlighet att åka bort med sina föräldrar. Så småningom hade jag över 115 barn, och då var det dags för ett tredje pass i veckan. Detta pass var tänkt för att ganska avancerade barn och avancerade ungdomar skulle få ha en träning som var mycket nära de vuxnas träning. Men detta gick inte för sig. Klubben tyckte att alla skulle ha samma möjlighet att träna på det nya passet.

• 1990 fick jag Nidan (弐段) av Nishio sensei.

• 1992 fick jag Sandan (参段) också av Nishio sensei, Hombudojon skrev 1991 i yudansha passet men det gör ingenting, och samma år lämnade jag, med tårar i ögonen, barnträningen.

• Nu ville jag starta egen barnträning. Jag hade tappat lusten att träna i min gamla klubb när jag inte fick jobba med barnen som jag ville och de vuxna tränade bara för bältets skull, få Shodan och kunna få ett eget pass. Men ingen ville träna grundtekniker.

• 1993 hade jag en aikidouppvisning för Stenhagenskolans elever. Alla blev så positiva att hösten 1994 kunde jag få ett bidrag på 30 000 kr från Luthagens KDN för inköp av 50 kvm tatami. Vt-95 startade aikidoträningen på kvällstid på nämnda skolan. Aikido blev godkänd som elevensval från och med ht-95.

• September 1994 åkte jag till Nishio-läger i Katsuura och till en veckas privat läger hos Suzuki-sensei i Matsuyama.

• Hösten 1995 startade jag en aikidoklubb på det ökända Chikara träningscenter i Uppsala.

• 1997 fick jag Yondan (四段) av Nishio-sensei genom Takemori-sensei under hans läger i Uppsala Aikikai, Sverige.

• 1999 for jag till Korea och ledde en två veckors Nishio baserat läger med Korea Aikikai.

• 1999 fick jag Nidan (弐段) i Aikido Toho-Iai av Nishio-sensei.

• 2003 var jag och tränade för Nishio-sensei i Warabi.

• April 2003 läger med Shishiya i Sandviken, Sverige.

• April 2004 läger med Shishiya sensei i Sandviken, Sverige.

• 2004 åkte jag till Yamanakako, Japan, på Nishio-läger. Ett par veckor före lägret lades han in på sjukhus på grund av sin cancer. I stället tog Arisue sensei och Yoshida sensei hand om lägret.

• Påsken 2004 Läger med Arisue sensei i Köpenhamn, Danmark.

• Påsken 2005 läger med Arisue sensei i Saeby, Danmark.

• Juli 2005 läger i Sundsvall med Shishiya-sensei.

• April 2006 resa till Japan för att träna i både Warabi och Yokohama.

• April 2007 graderingsresa till Japan. Under 9 dagar tränade jag varje dag i Yokohama, Warabi och Kitaku Aikido Renmei i Kami Nakazato. Det var i Kitaku Aikido Renmei som graderingen beslutades av Sakamoto sensei.

• Hösten 2007, fyllde vi 12 år som klubb och 10 år som förening.

• Hösten 2007 blir jag rekommenderad till Godan (五段) av Sakamoto-sensei och i januari 2008 får jag graderingen godkänd under Kamibiraki i Hombu Dojon.

• Våren 2008 får jag min Godangradering av Sakamoto sensei i hans dojo Kitaku Aikido Renmei i Kami Nakazato, norr om Tokyo.

• Våren 2014 flyttade jag, min fru och klubben till Härnösand där vi bytte föreningsnamnet Daiwa Aikidosällskap i Uppsala till Härnö Aikidosällskap.

• I Härnösand försökte jag introducera Aikido i skolorna. Jag åkte runt alla skolor och hade Aikido med dem under deras gympapass.
  Under två terminer fick jag Landgrenskolan och Gymnasiet att ha Aikido som elevens val.

• I flera år har jag försökt att ha Aikidoläger i hopp att fler klubbar från Västernorrland skulle få träna Nishio Aikido, men jag misslyckade totalt. Inga andra än klubbens medlemmar kom till våra läger.

Kurser som jag har genomlidit genom mina år inom Aikido

• 1987 Upplands Budoförbunds LEDARUTBILDNING

• 1989 C-instruktörskurs i Ju-Jutsu, Aikido och Kendo på Bosön (Stockholm)

• 1990 Ungdomsledarkurs i Vålådalen.

• 1993 Att träna tjejer.

• 1995 Grundkurs för Aikidoinstruktörer på Bosön. Kurs som jag stod för som utbildningsansvarig i Svenska Budoförbundets Aikido sektionen.

Andra meriter av intresse

• Jag har suttit i valberedning för både Upplands Budoförbundsstyrelse och KFUM:s styrelsen.

• Har varit ledamot i Svenska Budoförbundet Aikidosektionens styrelse under perioden 1994-1995 där jag var ansvarig för både utbildnings- och graderingskommittén för samma period.

• Har skrivit tidningsartiklar om barnaikido i både UNT och Svensk Budo.

  Hoppas att jag inte glömt något viktigt.

 Diplom från Korea Aikikai 1999

Sköt om er och träna med förnuft,

Carlos Enguis
カルロス エンギス
Dojo-cho
道場長